2015-06-21 På väg söderut från midsommarfirande i Hälsingland
Vi svängde av E4 i närheten av Söderhamn och fortsatte på mindre och mindre vägar fram till den plats som vi planerat att parkera vid. Sedan ca 20 minuter vandring uppför en lätt lutande backe och fram till monumentet i skogen.
Skylten finns på toppen
På monumentet fanns en solblekt flagga.
Utsikten från toppen var något begränsad.
Toppröset.
2016-05-14 Ankomst till Kristinehamn
Torsdag 2015-05-14
Vid planeringen av denna resa hade jag redan klarat av 17 av 34 berg och kände därför att målet närmade sig. Dessutom var jag ivrig att snabbt beta av de kvarstående bergen i skogslandskapen för att snabbare få börja vandra i de svenska fjällen. Därför skissade jag på att besöka så många berg som möjligt på denna expedition. Resan gick först med tåg till Kristinehamn där jag hyrde bil och fortsatte sedan söderut längst Vänern och via Skövde åkte jag till en plats nära Ulricehamn.
Galtåsen 361 möh – Västergötlands högsta punkt
Klättringen eller snarare promenaden gick på en grusväg som till slut kom fram till en åker där själva monumentet stod.
Resan fortsatte längre söderut och jag skulle nu till norra Halland för att bestiga den alternativa höjdpunkten vid Ölmesberg.
Hallands läns högsta punkt – Ölmesberg 238 möh.
Jag parkerade på en grusväg som låg tätt intill en ås och började vandra. Detta berg har blivit förklarat som högsta punkt i Halland på senare tid och jag hade bara en GPS-markering på google maps att utgå ifrån. Jag gick rätt ut i skogen och försökte finna en synlig högsta punkt. Då jag efter en stund inte urskilja någon tydlig variation högst upp på åsen nöjde jag mig med att ta en bild på det mest dominerande stenblocket.
Lite besviken över att det inte fanns något monument på toppen fortsatte jag på samma grusväg som jag kommit ifrån. Jag skulle nu köra ut på E6 och fortsätta norrut till Bohuslän. Jag kommer dock inte långt innan jag möter en bilist som visar sig vara en stugägare. Vägen är stängd med en bom vilket var en försiktighetsåtgärd för de boende på grund av de många inbrotten i stugorna. Jag fick förklara mig vad jag gjorde där och sedan backade jag ett par 100 meter och körde sedan en viss omväg ut ur skogen.
Jag kom till slut ut på motorvägen och fortsatte norrut genom Göteborg vidare till Strömstad där jag bokat boende på Hotel Krabban.
Marina i Strömstad
Fredag 2015-05-15
Efter en utmärkt frukost på hotellet bar färden vidare österut mot norska gränsen till byn Björneröd där jag parkerade bilen.
Björnerödspiggen 222 möh, Bohusläns högsta punkt
Berget ligger på bohusleden och det var bra markeringar upp till toppen på detta steniga berg. Rester av granitbrytning ligger och skräpar på berget och ett par souvenirstenar fick följa med tillbaka hem.
Efter den tidiga morgonbestigningen fortsatte färden vidare mot Dalsland men för att ta mig dit kunde jag välja att köra via den norska landtungan vilket jag naturligtvis passade på att göra.
Resan fortsatte till det vackra Dalsland och nästa etapp på resan.
Baljåsen 301 möh, Dalslands högsta punkt
Ett exemplariskt välskyltat berg mötte mig och en ca 2 km lång vandring följde genom ett tjusigt skogslandskap. På toppen fanns ett picknickbord utplacerat vid den bästa utsiktsplatsen där jag intog min lunch. 
Färden fortsatte till Karlstad och vidare till Forshaga. Där checkade jag in på Uddeholms hotell och lämnade en del av min packning. Jag vilade en stund men fortsatte ganska omgående vidare längs klarälven och ankom till slut till Sysslebäck där jag kunde proviantera på Konsum Värmland.
Granberget 701 möh, Värmlands läns och landskaps högsta punkt
Vägen fortsatte ytterligare några km längs RV 62 innan jag svängde av på grusväg och kunde köra ytterligare några km tills jag kom fram till en skylt som markerade anslutning till Nordvärmlandsleden. 
Leden gick in i skogen och passerade ganska snart ett par stugor. Initialt var det barmark men ju högre i terrängen som jag kom desto mer snö låg kvar. Under vissa partier hade jag vissa utmaningar att ta mig fram både pga snön men även pga det stora flödet av smältvatten som rann nedför berget.
Efter ca 3 km i knepig terräng nådde jag till slut toppen där det fanns ett högt utsiktstorn. 
Med något darriga ben klättrade jag upp för tornet och möttes av en fantastisk utsikt i 360 grader.
Färden fortsatte tillbaka till Uddeholm och nu kvarstod endast lördagens hemfärd via Kristinehamn. Rekommenderar verkligen denna tur längst med Klarälven och denna del av Värmland vill jag gärna återvända till.
Idag(150411) åkte jag till centralstationen för att ge mig på det ambitiösa projektet att bestiga 4 toppar i det småländska höglandet(lokalt kallat ”höglandet”)på en eftermiddag mellan kl 12 och 19. Det tidigare var rekordet 3 toppar i Expedition 3. På vägen till stationen hörde jag på radion att det hade uppstått ett signalfel i Flemingsberg och när jag kom till tåget så meddelades det att det skulle vara ca 15 minuter sent. Efter flera nya besked om avgångstiden rullade tåget till slut iväg ca 1,5 timme försenat. Följden av detta blev bland annat att jag stryka mitt besök hos landets äldsta träd, Rumskullaeken. Väl framme i Nässjö gick jag med raska steg och hämtade ut min hyrbil, en Toyota Yaris. Eftersom planen nu var nära att spricka fick jag pinna på och avverkade raskt Östergötlands och Kalmars högsta punkter utan att dock kunna identifiera triangelpunkter. Östergötland hade förvisso remsor av blå och gul plast upphängda i träden runt den högsta stenen som jag kunde identifiera på platsen.
Kalmar hade en stor sten med en stege men detta ska inte vara den officiellt högsta punkten. Jag letade men det var mycket svårt att urskilja en högre punkt än denna.
Det fanns inte tid för några längre raster eller utflykter så jag körde vidare ned till Kronobergs län. Där var vägarna lite bättre och det var väldigt enkelt att hitta till Karryd som jag nog tyckte bäst om av dagens high points.
Eftersom vägen går rakt över toppen och jag endast behövde stanna på vägen så sparade jag tid och trots att klockan nu var 16:20 så beslutade jag mig för att även besöka landskapet Smålands högsta punkt, Tomtabacken.
Tomtabacken var på vägskyltarna skyltat som en ort och var därför lätt att hitta även om jag förvisso blev förbryllad av vägskyltarna som pekade åt motstridiga håll i en korsning. För detta berg hade jag avsatt ca 45 minuter för besöket men då jag kom dit fanns det en grusväg som jag körde uppför och kunde därför parkera bara ca 20 höjdmeter från toppen. Detta var nog den bäst utrustade topp jag hittills besökt och jag kunde avverka besöket på endast 15 minuter. Rekordet på antal toppar per dag är nu 4 st och det borde inte kunna slås. Milstolpen är att exakt hälften av de 34 platserna nu är besökta. Under 2014 från juli till november besteg jag 12 st toppar och har redan under mars och april avklarat 5 st.
Att jag har varit helt överförtjust i denna hobby redan efter första expeditionen har inte gått obemärkt förbi. Av de 7 st avklarade expeditionerna har 6 st varit skogsexpeditioner och 1 st har varit en regelrätt fjällexpedition. Det är naturligtvis fjällexpeditionerna som ger de mest spektakulära naturupplevelserna men det finns även en charm med att köra mil efter mil på krokiga grusvägar endast för att komma fram till en liten höjd i skogen.
Jag har alltid tyckt om att resa och lägger ofta stort fokus på själva resan. Det är helt enkelt roligt att röra på sig och att upptäcka nya platser under en resa mellan punkt A och punkt B. De flesta av de Highpoints jag besökt har legat i närheten av gränsen till angränsande län och i väldigt glesbefolkade områden. Vägarna är av minst sagt blandad kvalitet i dessa områden och själva bilkörningen blir då väldigt spännande. Att ha ett pressat tidsschema kan göra att jag ofta behöver hålla ett visst tempo vilket på vissa vägar inbjuder till en ren njutning. Under dessa expeditioner får jag regelbundet uppleva superba asfaltsvägar, rally på grusväg och terrängkörning på kostigar.
Själva klättringen kan dock vara nog så spännande när man besöker dramatiska branter som vid Eskilsberget eller på Åmliden(med sitt utsiktstorn i metall) mitt under pågående åskväder.
Jag har tidigare skrivit i bloggen om att varje expedition brukar innebära ytterligare en lärdom, denna expedition kom både att utmana och inspirera mig. Expeditionen skiljde sig nämligen avsevärt från de tidigare eftersom jag nu bytte ut skogsland mot fjällmiljö och sommar/höst mot vinter. Eftersom expeditionen innehöll en skidresa på ca 20 km t/r över kalfjäll i vintermiljö så ville jag inte göra detta på egen hand eftersom jag aldrig gjort något liknande förut. De två vänner som jag tillfrågade var dock entusiastiska åt att följa med och vi hade en oförglömlig upplevelse uppe på Storvätteshågna.
Vi befann oss redan i Idre på skidsemester vilket ligger ca 5 mil från Grövelsjöns fjällstation dit vi kunde köra bil ända fram till stationen. Från stationen fortsatte vi sedan med skidor upp till kalfjället där vi snart konstaterade att sikten försvunnit. Efter lite konfererande bestämde vi oss kanske något dumdristigt ändå att fortsätta skida. Vi följde nämligen vinterleden som var tydligt markerad med röda plogpinnar på båda sidor med ca 20 meters intervall. Vädret kom dock att försämras ytterligare och till slut kunde vi inte se nästa nästa pinne framför oss men vi fortsatte ändå.
Vit himmel – Vit snö
Vädret kom dock att skifta och sikten förbättrades igen. Vi fortsatte till foten av Storvätteshågna och skidade så högt upp vi kunde längs med stigningen. Vi kom dock bara en bit innan vi stannade och passade på att äta lunch. Efter lunch behövde vi besluta om vi skulle lämna skidorna på platsen där vi rastat och sedan bestiga fjället till fots alternativt ta med oss skidorna upp på berget. Vi röstade och med siffrorna 2-1 vann förslaget att gå till fots.
Storvätteshågna – Östra branten
Efter stigningen visade sig berget bestå av en platå som vi skulle behöva vandra över i ca 1,5 km för att nå toppen. Vid eftertanke hade det ändå nog varit bättre att ha tagit med sig skidorna upp. Dock hade vi tur eftersom snötäcket inte var mer än några enstaka centimeter så vi kunde med vanliga kängor relativt enkelt vandra till toppen
Frostigt toppröse
Lyckliga över att ha nått toppen återfick vi energi så att det räckte och blev över för den långa vägen tillbaka. När vi återkom till platsen där vi lämnat skidorna så drack vi en kopp te och fortsatte sedan tillbaka till bilen som väntade i Grövelsjön.
Uppsala län/Upplands landskap – Tallmossen 118 m
Detta skulle bli den första highpointingresan för mina två vänner i Uppsala. Jag hämtade ut hyrbilen kring kl 08 på lördagsmorgonen och körde sedan norrut till Rackarberget i Uppsala. Mina vänner var fint höstklädda och vi kunde ganska snart fortsätta åt nordväst till sjön Tarmlången och sedan parkerade i skogen och började vandra.
Detta var det 11:e berget för mig och det första för min kompis vilket vi illustrerar väldigt tydligt i nedan gif. Utsikten från berget var inte så mycket att tala om men det var ändå ett bra sätt att introducera två nya entusiastiska vänner i denna sport.
Färden fortsatte västerut förbi Sala mot Skinnskatteberg och gick till det berg som jag tidigare under hösten inte hann med att bestiga, dvs Västmanlands läns högsta punkt.
Timmeråsarna 331 m – Västmanlands läns högsta punkt
Detta berg krävde lite mer vandring och navigering än Uppsalas högsta punkt. Inte minst på grund av den dimma som denna novemberdag bjöd på. Se bilden nedan på två glada medresenärer som poserar på toppen av Timmeråsarna.
Av de två bergen var Timmeråsarna mer underhållande att bestiga eftersom det innebar mer vandring i skogsterräng och även en mer påtaglig höjdskillnad. Detta skulle bli det sista berget jag besteg under 2014.
När jag berättade för min kompis Annika om att jag hittat en fantastisk ny hobby och att jag på grund av denna skulle resa land och rike runt så föreslog hon att jag skulle passa på att gå på en av Björklövens bortamatcher i samband med någon resa. Jag tittade på spelschemat och såg att Björklöven skulle möte Rögle i Ängelholm den 18 okt 2014. Denna match kunde jag försöka samordna med min kommande resa till Skåne, Halland, Blekinge och Öland.
141018 Skåne – Magleröd 212 möh
På lördagsmorgonen tog jag snabbtåget till Hässleholm och hämtade ut en hyrbil på Statoil. Sedan körde jag västerut mot Ljungbyhed för att närma mig åsen som har den högsta punkten i Skåne. Denna ås syntes tydligt i det i övrigt platta landskapet när jag närmade mig.
På leriga grusvägar körde jag sedan upp på åsen och parkerade vid skogskanten. Sedan tog det någon minut för mig att hitta rätt riktning men sedan kunde jag traska in i lövskogen och ganska snart såg jag tydliga tecken(mobilmaster) på att jag närmade mig rätt ställe.
Lite längre upp i backen fanns denna skylt.
Högalteknall – Hallands högsta punkt 226 m
Jag gick tillbaka till bilen och körde ned från Magleröd. Resan skulle nu gå till Hallandsås. Resan gick på landsvägar ett tag och jag kom efter ett tag ut på E6. Precis som i Närke och Skåne dök sedan åsen plötsligt upp framför mig som en vägg på horisonten.
Efter avtagsvägen körde jag på tjusiga småvägar genom bokskogar i höstfärger.
Väl vid högsta punkten konstaterade jag att försvarsmakten redan hade lagt rabarber på toppen. Jag skojar inte…
Kalhygge vid Högalteknall
Dagens insats var nu avklarad och resan fortsatte åter söderut till Ängelholm och Lindab Arena där bortalaget gjorde sin plikt och vann triumfartat med 2-1 eftersom nästan hela matchen spelades på deras egna planhalva. Efter matchen följde en rockad(läs kvällskörning) från västkust till östkust och natten spenderades på Slottshotellet i Kalmar.
141019 Höghäll – Ölands högsta punkt 55 m
Efter en snabb frukost följde sedan en underbar färd över ölandsbron med ett ihärdigt räknande av antalet bultar samt en härlig känsla av nostalgi från barndomen. Vädret var långt från sommarsoligt men det var ändå med stor nyfikenhet jag återvände till Öland. Väl över bron svängde jag norrut och fortsatte till byn Rälla där jag svängde höger och fortsatte några hundra meter till den lilla byn Höghäll. Den högsta punkten ligger på en åker invid ett bostadshus och de boende i huset såg hur jag gick ut på åkern och skakade säkert på huvudet åt ännu en tokstolle från fastlandet som bestiger deras åker.
Öland kom att bli den allra lägst belägna höjdpunkten som jag skulle bestiga i Sverige men var absolut värd ett besök.
Resan skulle nu fortsätta i knappt 17 mil till Blekinge. Väl över bron var det sedan raka vägen tillbaka genom glasbygden ner till Kyrkhult och vidare till byn Farabol. Där möttes jag av något som bör vara rikets mest exemplariskt välskyltade och utsmyckade kulle.
141019 Blekinges högsta punkt – Rävabacken 189 möh
Redan från vägen fanns en tydlig skylt och jag parkerade några tiotals meter från själva monumentet.
För andra gången denna höst blev jag angripen av någon form av Älglus. Denna kunde jag dock plocka bort och även fotografera.
Efter avlusning fortsatte färden vidare till Hässleholm och eftersom jag låg före i tidsschemat så kunde jag boka en tidigare avgång till Stockholm men fick ändå tid över till lite sightseeing utanför stan, nämligen Hovdala slott.
Jag lämnade sedan tillbaka bilen hos Statoil Hässleholm samtidigt som ett ordentligt regnoväder hade dragit in över Hässleholm. Promenaden tillbaka till stationen skulle endast ta ca 10 minuter men en kille i personalen såg hur mycket packning jag hade och tyckte nog lite synd om mig. Han var väldigt snäll och erbjöd därför att köra mig till stationen vilket jag så klart accepterade och uppskattade väldigt mycket.
Denna blogg ska fortlöpande dokumentera mina erfarenheter inom highpointing. När jag skriver detta har jag redan bestigit 6 toppar genom att genomföra tre st expedioner. En typisk expedition har målet att bestiga 1 eller flera toppar under 1 eller flera dagar. Expeditionerna innebär en hel del förberedelser som att handla mat, utrustning, bestämma färdväg och att sätta en tidsplan. Tidsplanen är ovärderlig i synnerhet när olika deadline, ex avgångstid för tåg eller återlämnande av hyrbil måste hållas. Den visar restid, klättertid, tid för raster mm.
Varje expedition är lärorik på sitt sätt och dessa lärdomar mynnar ofta ut i nya komponenter i packningen och i hur tidsplanen sätts upp. Detta highpointingprojekt beräknas pågå mellan 2014 till 2016-2017. Under 2014 önskar jag bestiga minst 10 av ca 30 toppar där samtliga är utanför fjällvärlden. Första toppen att bestiga var Skogsbyås i Nyköpings kommun för Södermanland och den sista blir Kebnekaise för Norrbotten.
Den längsta dagen…
Den tredje expeditionen och nu tre berg i Bergslagen på en dag som innebar en ordentlig planering och utmaning på höstkanten.
Jag avtalade med min kompis Emil att träffas i Enköping och där hyra bil för att sedan köra till de tre bergen. Kl 0700 reste jag med pendeltåget från Stockholm via Bålsta och sedan buss till Enköping. Vi kunde köra iväg vid 09-tiden och ankom någon timme senare bergslagsleden som vi efter några kilometers vandring tog oss till Tomasbodahöjden 298 möh, Närkes högsta punkt.
Utsikten var väl inte så mycket att hurra för men det var intressant att gå på Bergslagsleden som denna dag hade ett ultramarathonlopp och i Tomasboda fanns en gård som underhölls av en lokalförening som höll tillbaka skogen från att växa över byn.
Färden gick sedan norrut mot triangelpunkten mellan Värmland, Dalarna och Örebro län. Där finns Örebro läns högsta punkt, Eskilsberget 446 möh. Av de berg som jag bestigit i Sverige var detta det farligaste och i viss mån även mest isolerade berget då ingen skyltning fanns och vi var helt ensamma på berget. Vi parkerade på Dalasidan av länsgränsen.
Vi korsade diket några tiotals meter söder om skyltarna och gick rakt in i skogen. Efter några hundra meter kom vi fram till den rasbrant som utgjorde den huvudsakliga stigningen. Vi skulle nu klättra uppåt på lösa stenar som dessutom var täckta av mossa. Som grädde på moset låg det dessutom ett plockepinn av fallna träd som vi var tvungna att gå över, under eller runt.
När vi nått toppen av ravinen så kom vi upp på bergskammen och kunde se toppen framför oss. Efter ytterligare lite navigering över myrmark så nådde vi till slut toppen och möttes av en för skogslandet ovanligt bra utsikt.
Toppmarkeringen bestod av en stolpe där jag hängde upp min keps och mina solglasögon. I några minuter vilade vi och började sedan att klättra ned igen, något vi inte såg fram emot.
När vi kom ner till bilen konstaterade jag att något kröp på ryggen innanför tröjan och Emil kände samma sak. Vi parkerade och tog av oss tröjorna och fann några exemplar av någon sorts Älglus på våra ryggar. De sprang runt och var så platta att det inte gick att nypa loss dem.Vidare såg de ut som en blandning mellan en fästing och en fluga.
När vi fått bort dem så körde vi vidare norrut och passerade Örtjärn utanför Grängesberg tills vi kom till skidbacken vid Fjällberget, Västmanlands landskaps högsta punkt på 466 möh.
Vi gick på en grusväg parallellt med skidbacken och liften som ledde ända upp till toppen där det även fanns ett vindkraftverk. Solen började nu gå ner och egentligen var planen att även hinna med ett fjärde berg denna dag men det ströks ur programmet och besöktes vid en senare expedition.
Dagens sista berg var det sjätte totalt och nu påbörjades en lång hemresa via Ludvika för middag och Enköping för att lämna igen bilen. Sedan följdes detta av en lååång hemresa via Bålsta och Sundbyberg. På busshållplatsen i Enköping upptäckte jag dock att jag inte var ensam utan en medpassagerare hade suttit under tröjan hela dagen.
Från Bålsta pendeltåg till Sundbyberg och sedan buss till Solna. Jag var ute från 07:30 till 01:30. En resa vars längd saknar motstycke.
Åmliden 594 möh
Åmliden är en by och ett berg i Västerbotten som ligger utanför byn Rentjärn ca 3 mil sydost om Malå i Lappland.
Reste med bil och två reskamrater ca 25 mil från Umeå via Skellefteå och ca 19 mil tillbaka via Lycksele. Bilen kunde parkeras ca 15 meter från Highpointen.
På resvägen efter Skellefteå började åskan gå. Det kom ett extremt intensivt regn och blixten slog ner väldigt nära vägen. Vindrutan blev fläckvis så svår att hålla ren från vatten så det gick inte att se framåt. När även renar började dyka upp på vägen stannade vi och fick då uppleva en väldigt intensiv hagelskur med cm-stora hagel. Bättre efterforskning även på denna resa då det var mitt i en vindkraftspark och den medhavda kartan var inte längre helt aktuell.
På toppen fanns ett utsiktstorn av metall. Eftersom åskan fortfarande var nära satt vi kvar i bilen och åt lunch i nästan en timme. Jag gick upp i tornet och hörde muller i bakgrunden. I skogen nedanför tornet sprang det renar som hade gått upp på berget för att skydda sig från sommarvärmen. Utsikten från tornet var mycket god även om vindkraftverken tog mycket plats.
Renar på Åmliden
Utsiktstornet
Utsikt från utsiktstornet
Övriga objekt på toppen av Åmliden
the swedish highpoints 