Expedition 3 (Tomasbodahöjden, Eskilsberget & Fjällberget)

Den längsta dagen…

Den tredje expeditionen och nu tre berg i Bergslagen på en dag som innebar en ordentlig planering och utmaning på höstkanten.

Jag avtalade med min kompis Emil att träffas i Enköping och där hyra bil för att sedan köra till de tre bergen. Kl 0700 reste jag med pendeltåget från Stockholm via Bålsta och sedan buss till Enköping. Vi kunde köra iväg vid 09-tiden och ankom någon timme senare bergslagsleden som vi efter några kilometers vandring tog oss till Tomasbodahöjden 298 möh, Närkes högsta punkt.

Utsikten var väl inte så mycket att hurra för men det var intressant att gå på Bergslagsleden som denna dag hade ett ultramarathonlopp och i Tomasboda fanns en gård som underhölls av en lokalförening som höll tillbaka skogen från att växa över byn.

Färden gick sedan norrut mot triangelpunkten mellan Värmland, Dalarna och Örebro län. Där finns Örebro läns högsta punkt, Eskilsberget 446 möh. Av de berg som jag bestigit i Sverige var detta det farligaste och i viss mån även mest isolerade berget då ingen skyltning fanns och vi var helt ensamma på berget. Vi parkerade på Dalasidan av länsgränsen.

Vi korsade diket några tiotals meter söder om skyltarna och gick rakt in i skogen. Efter några hundra meter kom vi fram till den rasbrant som utgjorde den huvudsakliga stigningen. Vi skulle nu klättra uppåt på lösa stenar som dessutom var täckta av mossa. Som grädde på moset låg det dessutom ett plockepinn av fallna träd som vi var tvungna att gå över, under eller runt.När vi nått toppen av ravinen så kom vi upp på bergskammen och kunde se toppen framför oss. Efter ytterligare lite navigering över myrmark så nådde vi till slut toppen och möttes av en för skogslandet ovanligt bra utsikt. Toppmarkeringen bestod av en stolpe där jag hängde upp min keps och mina solglasögon. I några minuter vilade vi och började sedan att klättra ned igen, något vi inte såg fram emot.När vi kom ner till bilen konstaterade jag att något kröp på ryggen innanför tröjan och Emil kände samma sak. Vi parkerade och tog av oss tröjorna och fann några exemplar av någon sorts Älglus på våra ryggar. De sprang runt och var så platta att det inte gick att nypa loss dem.Vidare såg de ut som en blandning mellan en fästing och en fluga.

När vi fått bort dem så körde vi vidare norrut och passerade Örtjärn utanför Grängesberg tills vi kom till skidbacken vid Fjällberget, Västmanlands landskaps högsta punkt på 466 möh.

Vi gick på en grusväg parallellt med skidbacken och liften som ledde ända upp till toppen där det även fanns ett vindkraftverk. Solen började nu gå ner och egentligen var planen att även hinna med ett fjärde berg denna dag men det ströks ur programmet och besöktes vid en senare expedition.

Dagens sista berg var det sjätte totalt och nu påbörjades en lång hemresa via Ludvika för middag och Enköping för att lämna igen bilen. Sedan följdes detta av en lååång hemresa via Bålsta och Sundbyberg. På busshållplatsen i Enköping upptäckte jag dock att jag inte var ensam utan en medpassagerare hade suttit under tröjan hela dagen.

Från Bålsta pendeltåg till Sundbyberg och sedan buss till Solna. Jag var ute från 07:30 till 01:30. En resa vars längd saknar motstycke.